Ljuva morgonstund. Att sova med fråndragna gardiner så att man vaknar av att morgonljuset kittlar bakom ögonlocken. Att slås av tanken att hela dagen ligger framför en och inga måsten existerar i hela världen. Att upptäcka att man trots allt tog mod till sig och klippte lugg dagen innan.

Det var ingen körträff igårkväll, istället spenderade vi tiden i sängen med ost, baguette och schack. Låg och tänkte på katter. Önskar att jag hade mer kattityd, det vill säga (paradoxalt nog) styrka att bara ligga och slöa mer. Jag är nog inte ensam om att få dåligt samvete när jag bara ligger och blundar. Jag borde ju åtminstone tänka på något vettigt... Något vettigare än hur många som kommer att oroa sig för mig och tro att jag är olycklig eller så. Nej, att ligga och kura ihop sig och bara blunda, släppa alla tankar och bara känna lugnet nere i magtrakten, det är min nya yoga.

Snart kommer en bunt vänner ner på besök! Emilia och jag ska gå på konsert, hurra hurra! Dessutom har jag gått och spanat in ett femtontal restauranger som jag tänkt skulle passa perfekt att ta med dem till, så det får väl bli både brunch, lunch, middag och fyllekäk ute. Teddy och jag hittade ett vietnamesiskt hål i väggen på väg hem från en bubbelkväll på Île St Louis. Deras grillade anka räddade vår natt.

Börjar du bli törstig? Då föreslår jag att vi tar ett glas nere på hörnan.

Sen går vi vidare och möter världen!

Hemma igen i mitt älskade Paris. Försökte fånga in den ljuva känslan men befarar att om jag studerar den alltför närgående så kommer jag att finna en inte alltför smickrande nostalgisk och romantiserande kärna runt vilken jag stickat en duvblå, lavendeldoftande och värmande halsduk. Men varm i hjärtat är jag hursomhelst varm och jag låter känslan fånga mig istället för tvärtom.

Vårt hem är sig likt bortsett från ett nytt överkast på sängen och den förvandling vår dystra bäddfåtölj från IKEA genomgått; numera har vi istället en orientalisk högklassig divan att vila oss på mellan cafébesöken. Berlingo sussar sött vid mina fötter och eftermiddagssolen för en tynande tillvaro bakom de massiva höstmolnen. Löven har börjat falla och jag jublar, äntligen en anledning att tända ljus i varje mörk vrå och dra sig tillbaka i sängen med en kopp te och lyssna på Mamas and the Papas Dedicated to the one I love.

Ändå – så fylld av förhoppningar och upptäckarlusta. Vill ut och känna, lukta och smaka på varje outforskat gathörn snarast! Ni får gärna följa med.